Amigo & Scot

Veckan har som gått fort igen. Börjar vänja oss sakta men säkert i att vara utan Amigo. Tycker inte Scot förändrats på mer än två sätt. Är ännu mer mattekär än innan, som ett plåster i baken om man inte ber honom stanna kvar. Men en positiv grej är att han tuggar maten nu mera och börjar nästan bli lite kräsen, allt slinker inte ner längre.

Annars så har vi varit på kurs ikväll igen. Nu har hormonerna i lillkroppen alla gånger satti sprätt på hjärnan. Har var väldigt okoncentrerad och nosen i backen mest hela tiden. Min jätte lydiga lilleman börjar bli nästan lite jobbig ...hmm.. Jag som varit så stolt över honom innan.. Nåväl är väl övergående och förhoppningsvis har de värsta lagt sig till sommarn när vi ska börja arbeta mer regelbundet med fåren, kommer ihåg hur jobbigt de var med Amigo som blev könsmogen under sommarhalvåret, han satt mest och tittade på fåglar kändes de som...
Nåväl ikväll körd vi på slutet en övning som skulle få hunden att bli mer motiverad- lyckades till 110% och inkallningarna fungerade super. Avslutade passet med att springa fram till en snöhög vars kursledaren gömt "godis", hunden skulle söka upp och äta den sen skulle man springa tillbaks. Första gången tog lite tid att första men andra gången så hade han redan fattat vinkeln så vi "vann" överlägset. Kankse ska satsa på sök av någotslag i sidan om vallningen.. Nåväl var nog mest tur den här gången och att nosen går på högvarv annars oxå.

Han är ju bara för go min lilleman som verkligen älskar att sova tätt in till matte. <3

Nu sista rycket med plugg för ikväll sen soooova..
/Johanna
ps. Han har blivit mkt lugnare inomhus igen efter att vi gjort våra hålla fast övningar. Så något ja rekommenderar till alla som känner att hunden blir för uppe i varv, och då spelar det ingen roll vars man är. ds